Jag är inne i ett riktigt ångesttim just nu. Får ingen ordning alls på min vardag, men idag har jag i alla fall tvättat upp lite kläder. Jag skulle behöva ha någon som kommer hit och styr upp saker åt mig samtidigt som jag inte vill ha med folk att göra, typ. Allt är så fruktansvärt jobbigt att göra och tar så mycket energi. Jag känner mig oerhört ocharmig just nu och jag vet inte om jag inbillar mig men det känns som att människor drar sig undan mig när jag är såhär. De senaste veckorna har inte varit särskilt roliga alls.

Men jag har i alla fall tagit mig iväg och gjort lite saker på egen hand. Jag känner att jag inte bra kan sitta hemma och glo när alla andra har planer. Jag kommer gå ner mig ännu mera i så fall. Jag skrev tidigare att jag såg fram emot den här sommaren men jag vet inte om jag gör det längre med tanke på att jag har haft dagar då jag inte ens pratat med annan människa på flera dagar förutom kassörskan på Konsum och budet från Onlinepizza, typ. Det här med ensamhet är det värsta jag vet.

 

Jag och Emma var iväg på begravningen i fredags. Den var väldigt fin och värdig men så oerhört sorglig. Det kändes så fruktansvärt overkligt att se hans foto på kistan. Jag bara satt och väntade på att han skulle komma in i kyrkan och säga att allt var ett enda stort skämt.

Den avslutades dock precis så som han skulle ha önskat, med Scooters The logical song. Hans tid på jorden blev inte särskilt lång men han har lämnat efter sig så otroligt många fina och tokiga minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.