Min älskade farfar
Även fast det snart är 10 år sedan min älskade farfar lämnade jordelivet så har jag fortfarande frekventa drömmar om huset han och farmor bodde i. Jag drömmer ofta att jag är där och att olika scenarier utspelar sig där.
Även fast det snart är 10 år sedan jag var i det där huset för sista gången så kommer jag fortfarande ihåg exakt hur köksfläkten surrade när han lagade mat, hur stolen knarrade när han satte sig ner. Hur taket ute på altanten knäppte av solens
strålar, hur stenplattorna på baksidan kändes under mina små fötter när de var värmda av solen. Jag kommer ihåg hur trög ytterdörren var och hur man fick ta i lite extra när man skulle stänga den.
Jag kommer ihåg att han alltid satt i sin svarta fåtölj med tillhörande fotpall när han såg på tv. Han åt alltid samma frukost, te och rostade mackor.
Min älskade lilla farfar med söt mustasch och hängslen. Han och jag hade ett speciellt band och jag saknar honom varje dag. Hans hem var som mitt andra hem, en fristad där jag alltid kände mig säker.
Jag hoppas att han och farmor har det bra där de är nu. Jag hoppas och tror att han är med mig och skyddar mig. Jag vill tro att det ändå är tack vare mamma och honom som jag klarat mig i livet. Att jag inte hamnat snett för att de vakat över mig.
