Jag är lååååångt ifrån tillfrisknad från mitt medberoende men jag har ändå kommit så pass långt att jag kan se tecken både hos mig själv och andra på medberoende, projicering, förnekelse osv. Och det är på två vis detta, tidigare mådde man själv väldigt dåligt utan att egentligen veta varför och vad man skulle göra åt det. Att det ens FANNS något att göra åt det och man upplevde inte att andra människor hade så stora problem. Det var liksom skönt på ett sätt att leva i någon sorts bubbla där man slapp ta ansvar och där man inte såg andras beteenden och varför de agerade som de gjorde.

 

Nu när jag har börjat mitt tillfriksnande så har jag lärt mig vad jag själv gör för fel i vissa situationer och vad min barndom har lärt mig för beteenden som jag trodde var fullt normala. Jag har fått verktyg för att sakta men säkert försöka ändra på mina beteenden så att jag i slutändan mår bättre vid dagens slut. Att göra saker som gynnar mig och mitt välbefinnande. Men nu ser jag också att andra människor gör samma sak som jag, jag ser världen med öppnare ögon eller vad man ska säga. Och överallt, i hela min omgivning, finns det människor som är precis som mig, och precis som jag var då. Förnekelsen är stor, allt är hemskt, alla andra är dumma i huvudet och det är andras fel att man mår dåligt. Bussen är sen och världen går under. Det regnar och världen går under. Någon gör någonting (som du säkert inte ens har med att göra, för du vet inget om den människan egentligen och hur den mår) och världen går under. Det är ingen som tar ansvar för någonting gällande sin psykiska hälsa. Hade jag vetat detta hade jag nästan velat fortsätta leva i min lilla bubbla.. För det är inte roligt att växa ifrån människor man trodde att man skulle ha en relation med länge, om inte livet ut. Jag pratar inte ens med vissa som stod mig väldigt nära vid den här tiden förra året. Jag orkar ärligt talat inte med all deras skit, de enda som kan ändras deras situationer är de själva. Inte alla andra som de skyller deras hemska liv på.

 

Och jag är säkert jättehemsk som sitter och lägger energi på vad andra människor gör och inte gör, men det här är något jag verkligen haft svårt med under mitt tillfrisknande. Jag orkar verkligen inte med alla negativa energier runt omkring mig just nu. Eftersom jag är högkänslig så suger jag in allting som en svamp under dagen och är helt slut på kvällen eller när jag kommer hem från jobbet.
Jag skiter fullständigt i om mjölken var slut när du skulle dricka ditt kaffe eller om bussen var sen när du skulle ta dig ner på stan. Antingen dricker du kaffet utan mjölk eller så dricker du något annat. Är bussen sen, stå där och vänta tills den kommer. Det kanske har varit krångel med biljettköp, vem vet. Sånt som man inte kan påverka behöver man inte göra en sån stor sak av. Det är SLÖSERI med tid och energi och du låter bara sur och bitter. Mår du dåligt, sök hjälp. Det finns alltid någon som lyssnar och förmodligen så är det inte ens den sena bussen som är problemet egentligen...